Trecator-SC 250mg Ethionamide Användning, biverkningar och dosering. Pris i onlineapotek. Generiska läkemedel utan recept.

Vad är Trecator och hur används det?

Trecator är ett receptbelagt läkemedel som används för att behandla symtomen på aktiv tuberkulos. Trecator kan användas ensam eller tillsammans med andra läkemedel.

Trecator tillhör en klass av läkemedel som kallas antituberkulära medel.

Vilka är de möjliga biverkningarna av Trecator?

Trecator kan orsaka allvarliga biverkningar inklusive:

• nässelfeber,
• svårt att andas,
• svullnad av ansikte, läppar, tunga eller svalg,
• domningar, stickningar eller sveda i dina händer eller fötter,
• förvirring,
• ovanliga tankar eller beteende,
• ögonsmärta,
• suddig syn,
• dubbel syn,
• yrsel,
• beslag,
• ont i övre magen,
• mörk urin,
• lerfärgade pallar, och
• gulfärgning av huden eller ögonen (gulsot)

Få medicinsk hjälp omedelbart om du har något av symtomen som anges ovan.

De vanligaste biverkningarna av Trecator inkluderar:

• illamående,
• kräkningar,
• diarre,
• magont,
• aptitlöshet,
• ökad salivutsöndring,
• metallisk smak i munnen,
• blåsor eller sår i munnen,
• rött eller svullet tandkött,
• problem med att svälja,
• huvudvärk,
• yrsel,
• dåsighet,
• nedstämdhet och
• rastlös känsla

Tala om för läkaren om du har någon biverkning som stör dig eller som inte försvinner.

Dessa är inte alla möjliga biverkningar av Trecator. För mer information, fråga din läkare eller apotekspersonal.

Ring din läkare för medicinsk rådgivning om biverkningar. Du kan rapportera biverkningar till FDA på 1-800-FDA-1088.

BESKRIVNING

Trecator® (etionamidtabletter, USP) används vid behandling av tuberkulos. Det kemiska namnet för etionamid är 2-etyltioisonikotinamid med följande strukturformel:

Etionamid är en gul kristallin, icke-hygroskopisk förening med en svag till måttlig sulfidlukt och en smältpunkt på 162°C. Det är praktiskt taget olösligt i vatten och eter, men lösligt i metanol och etanol. Den har en fördelningskoefficient (oktanol/vatten) Log P-värde på 0,3699. Trecator tabletter innehåller 250 mg etionamid. De inaktiva ingredienserna som finns är kroskarmellosnatrium, FD&C Yellow #6, magnesiumstearat, mikrokristallin cellulosa, polyetylenglykol, polyvinylalkohol, povidon, kiseldioxid, talk och titandioxid.

INDIKATIONER

Trecator är i första hand indicerat för behandling av aktiv tuberkulos hos patienter med M. tuberculosis som är resistenta mot isoniazid eller rifampin, eller när det finns en intolerans från patientens sida mot andra läkemedel. Enbart dess användning vid behandling av tuberkulos resulterar i en snabb utveckling av resistens. Det är därför viktigt att ge ett eller flera lämpliga komplementläkemedel, valet baseras på resultaten av känslighetstest. Om känslighetstesterna indikerar att patientens organism är resistent mot ett av de första linjens antituberkulosläkemedel (dvs. isoniazid eller rifampin) men ändå är mottagligt för etionamid, bör etionamid åtföljas av minst ett läkemedel som M. tuberkulosisolat är känt för att vara känsligt.3 Om tuberkulosen är resistent mot både isoniazid och rifampin, men ändå mottaglig för etionamid, bör etionamid åtföljas av minst två andra läkemedel som M. tuberculosis isolatet är känt för att vara känsligt för.3

För att minska utvecklingen av läkemedelsresistenta bakterier och bibehålla effektiviteten hos Trecator och andra antibakteriella läkemedel, ska Trecator endast användas för att behandla infektioner som bevisligen eller starkt misstänks vara orsakade av känsliga bakterier. När information om odling och känslighet finns tillgänglig bör de övervägas vid val eller modifiering av antibakteriell terapi. I avsaknad av sådana data kan lokal epidemiologi och känslighetsmönster bidra till det empiriska valet av terapi.

Att patienten inte följer föreskriven behandling kan resultera i behandlingsmisslyckande och utveckling av läkemedelsresistent tuberkulos, vilket kan vara livshotande och leda till andra allvarliga hälsorisker. Det är därför viktigt att patienterna följer läkemedelsregimen under hela behandlingens varaktighet. Direkt observerad terapi rekommenderas för alla patienter som får behandling för tuberkulos. Patienter hos vilka läkemedelsresistenta M. tuberculosis-organismer isoleras bör hanteras i samråd med en expert på behandling av läkemedelsresistent tuberkulos.

DOSERING OCH ADMINISTRERING

Vid behandling av tuberkulos är en viktig orsak till uppkomsten av läkemedelsresistenta organismer, och därmed behandlingsmisslyckande, att patienten inte följer den föreskrivna behandlingen. Behandlingsfel och läkemedelsresistenta organismer kan vara livshotande och kan leda till andra allvarliga hälsorisker. Det är därför viktigt att patienterna följer läkemedelsregimen under hela behandlingens varaktighet. Direkt observerad terapi rekommenderas när patienter får behandling för tuberkulos. Samråd med en expert för behandling av läkemedelsresistent tuberkulos rekommenderas för patienter där läkemedelsresistent tuberkulos misstänks eller sannolikt. Etionamid ska administreras tillsammans med minst ett, ibland två, andra läkemedel som organismen är känd för att vara mottaglig för (se INDIKATIONER ).

Trecator administreras oralt. Den vanliga vuxendosen är 15 till 20 mg/kg/dag, administrerad en gång dagligen eller, om patienten uppvisar dålig gastrointestinal tolerans, i uppdelade doser, med en maximal daglig dos på 1 gram.

Trecator tabletter har omformulerats från en sockerdragerad tablett till en filmdragerad tablett. Patienterna bör övervakas och få sin dos retimerad när de byter från den sockerdragerade tabletten till den filmdragerade tabletten (se KLINISK FARMAKOLOGI ).

Behandlingen bör inledas med en dos på 250 mg dagligen, med gradvis titrering till optimala doser som tolereras av patienten. En regim på 250 mg dagligen i 1 eller 2 dagar, följt av 250 mg två gånger dagligen i 1 eller 2 dagar med en efterföljande ökning till 1 gm i 3 eller 4 uppdelade doser har rapporterats.4,5 Hittills finns det otillräckliga bevis för att indikera de lägsta effektiva dosnivåerna. För att minimera risken för resistensutveckling mot läkemedlet eller mot kompläkemedlet har man därför följt principen att ge den högsta tolererade dosen (baserat på gastrointestinal intolerans). Hos vuxna verkar detta vara mellan 0,5 och 1,0 g per dag, med ett genomsnitt på 0,75 g per dag.

Den optimala dosen för pediatriska patienter har inte fastställts. Dock har pediatriska doser på 10 till 20 mg/kg po dagligen i 2 eller 3 uppdelade doser givet efter måltid eller 15 mg/kg/24 timmar som en enstaka daglig dos rekommenderats.1,2 Liksom för vuxna kan etionamid administreras till pediatriska patienter en gång dagligen. Det bör noteras att hos patienter med samtidig tuberkulos och HIV-infektion kan malabsorptionssyndrom förekomma. Läkemedelsmalabsorption bör misstänkas hos patienter som följer behandlingen, men som inte svarar på lämpligt sätt. I sådana fall bör terapeutisk läkemedelsövervakning övervägas (se KLINISK FARMAKOLOGI ).

De bästa administreringstiderna är de som den enskilde patienten finner mest lämpliga för att undvika eller minimera gastrointestinal intolerans, vilket vanligtvis sker vid måltider. Alla ansträngningar bör göras för att uppmuntra patienter att fortsätta med behandlingen när gastrointestinala biverkningar uppträder, eftersom de kan minska i svårighetsgrad allt eftersom behandlingen fortskrider.

Samtidig administrering av pyridoxin rekommenderas.

Behandlingstiden bör baseras på individuellt kliniskt svar. I allmänhet fortsätter behandlingen tills den bakteriologiska omvandlingen har blivit permanent och maximal klinisk förbättring har inträffat.

HUR LEVERERAS

Trecator (etionamidtabletter, USP) levereras i flaskor med 100 tabletter enligt följande:

250 mg, orange filmdragerad tablett märkt "W" på ena sidan och "4117" på baksidan, NDC 0008-4117-01.

Förvara vid kontrollerad rumstemperatur 20° till 25°C (68° till 77°F). Fördela i en tät behållare.

REFERENSER

1. Feigin, RD och Cherry, JD: Textbook of Pediatric Infectious Diseases, 2nd Edition. Philadelphia, WB Saunders Co., 1987, s. 1371–1372.

2. Nelson, WE, Behrman, RE, Vaughan, VC (red.): Nelson Textbook of Pediatrics, 13:e upplagan. Philadelphia, WB Saunders Co., 1987, s. 636.

3. Behandling av tuberkulos- och tuberkulosinfektion hos vuxna och barn, Am J Respiratory and Critical Care Medicine, 149:1359–1374, 1994.

4. Peloquin, CA: Pharmacology of the Antimycobacterial Drugs, Med Clin North Am 77(6): 1230–1262, 1993.

5. American Thoracic Society. Am J Respir Crit Care Med 1997;156:S1–S25.

Distribueras av: Pfizer, Wyeth Pharmaceuticals LLC, ett dotterbolag till Pfizer Inc, Philadelphia, PA 19101. Reviderad: Jan 2020

BIEFFEKTER

Gastrointestinala

De vanligaste biverkningarna av etionamid är gastrointestinala störningar inklusive illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor, överdriven salivutsöndring, metallsmak, stomatit, anorexi och viktminskning. Skadliga gastrointestinala effekter verkar vara dosrelaterade, med cirka 50 % av patienterna som inte kan tolerera 1 g som engångsdos. Gastrointestinala effekter kan minimeras genom att minska dosen, genom att ändra tidpunkten för läkemedelsadministrering eller genom samtidig administrering av ett antiemetiskt medel.

Nervsystem

Psykotiska störningar (inklusive mental depression), dåsighet, yrsel, rastlöshet, huvudvärk och postural hypotoni har rapporterats med etionamid. Sällsynta rapporter om perifer neurit, optisk neurit, dubbelsyn, dimsyn och ett pellagra-liknande syndrom har också rapporterats. Samtidig administrering av pyridoxin har rekommenderats för att förebygga eller lindra neurotoxiska effekter.

Lever

Övergående ökningar av serumbilirubin, SGOT, SGPT; Hepatit (med eller utan gulsot).

Övrig

Överkänslighetsreaktioner inklusive hudutslag, ljuskänslighet, trombocytopeni och purpura har rapporterats i sällsynta fall. Hypoglykemi, hypotyreos, gynekomasti, impotens och akne har också förekommit. Hanteringen av patienter med diabetes mellitus kan bli svårare hos dem som får etionamid.

LÄKEMEDELSINTERAKTIONER

Trecator har visat sig tillfälligt höja serumkoncentrationerna av isoniazid. Trecator kan förstärka de skadliga effekterna av andra antituberkulösa läkemedel som administreras samtidigt. Speciellt har kramper rapporterats när etionamid administreras med cykloserin och särskild försiktighet bör iakttas när behandlingsregimen inkluderar båda dessa läkemedel. Överdrivet intag av etanol bör undvikas eftersom en psykotisk reaktion har rapporterats.

VARNINGAR

Användning av enbart Trecator vid behandling av tuberkulos resulterar i snabb utveckling av resistens. Det är därför viktigt att ge ett eller flera lämpliga kompletterande läkemedel, varvid valet baseras på resultaten av känslighetstestning. Behandlingen kan dock inledas innan resultaten av känslighetstester erhålls enligt läkarens bedömning. Etionamid ska administreras tillsammans med minst ett, ibland två, andra läkemedel som organismen är känd för att vara mottaglig för (se INDIKATIONER ). Läkemedel som har använts som följemedel är rifampin, etambutol, pyrazinamid, cykloserin, kanamycin, streptomycin och isoniazid. De vanliga varningarna, försiktighetsåtgärderna och doseringsregimerna för dessa följeslagare bör följas.

Patientkompatibilitet är avgörande för framgången med antituberkulosterapin och för att förhindra uppkomsten av läkemedelsresistenta organismer. Därför bör patienterna följa läkemedelsregimen under hela behandlingens varaktighet. Det rekommenderas att direkt observerad terapi utövas när patienter får antituberkulös medicin. Ytterligare konsultation från experter inom behandling av läkemedelsresistent tuberkulos rekommenderas när patienter utvecklar läkemedelsresistenta organismer.

FÖRSIKTIGHETSÅTGÄRDER

Allmän

Att förskriva Trecator i avsaknad av en bevisad eller starkt misstänkt bakterieinfektionsindikation kommer sannolikt inte att ge patienten någon nytta och ökar risken för utveckling av läkemedelsresistenta bakterier.

Etionamid kan förstärka biverkningarna av andra antituberkulösa läkemedel som administreras samtidigt (se LÄKEMEDELSINTERAKTIONER ). Oftalmologiska undersökningar (inklusive oftalmoskopi) bör utföras före och regelbundet under behandling med Trecator.

Laboratorietester

Bestämning av serumtransaminaser (SGOT, SGPT) bör göras innan behandlingen påbörjas och bör övervakas månadsvis. Om serumtransaminaserna blir förhöjda under behandlingen, kan etionamid och det eller de kompletterande läkemedlen mot tuberkulos avbrytas tillfälligt tills laboratorieavvikelserna har löst sig. Etionamid och den eller de andra läkemedlen mot tuberkulos bör sedan återinföras sekventiellt för att avgöra vilket läkemedel (eller vilka läkemedel) som är ansvariga för levertoxiciteten.

Blodsockerbestämningar bör göras före och med jämna mellanrum under behandlingen med Trecator. Diabetespatienter bör vara särskilt uppmärksamma på episoder av hypoglykemi.

Regelbunden övervakning av sköldkörtelfunktionstester rekommenderas eftersom hypotyreos, med eller utan struma, har rapporterats vid etionamidbehandling.

Karcinogenes, Mutagenes, Nedsatt fertilitet

Teratogena effekter

Djurstudier utförda med Trecator indikerar att läkemedlet har teratogen potential hos kaniner och råttor. Doserna som användes i dessa studier på mg/kg-basis var betydligt högre än de som rekommenderas för människor. Det finns inga adekvata och välkontrollerade studier på gravida kvinnor. På grund av dessa djurstudier måste det dock rekommenderas att Trecator avhålls från kvinnor som är gravida, eller som sannolikt kommer att bli gravida under behandling, såvida inte den förskrivande läkaren anser att det är en väsentlig del av behandlingen.

Arbete och leverans

Effekten av Trecator på förlossningen och förlossningen hos gravida kvinnor är okänd.

Ammande mödrar

Eftersom ingen information finns tillgänglig om utsöndring av etionamid i modersmjölk, bör Trecator endast ges till ammande mödrar om fördelarna överväger riskerna. Nyfödda som ammas av mödrar som tar Trecator bör övervakas med avseende på biverkningar.

Pediatrisk användning

På grund av det faktum att lungtuberkulos som är resistent mot primärterapi sällan hittas hos nyfödda, spädbarn och barn, har undersökningar varit begränsade i dessa åldersgrupper. För närvarande bör läkemedlet inte användas till pediatriska patienter under 12 år förutom när organismerna är definitivt resistenta mot primär terapi och systemisk spridning av sjukdomen, eller andra livshotande komplikationer av tuberkulos, bedöms vara nära förestående.

ÖVERDOS

Ingen specifik information finns tillgänglig om behandling av överdosering med Trecator. Om det skulle inträffa bör standardprocedurer användas för att evakuera maginnehållet och för att stödja vitala funktioner.

KONTRAINDIKATIONER

Etionamid är kontraindicerat hos patienter med gravt nedsatt leverfunktion och hos patienter som är överkänsliga mot läkemedlet.

KLINISK FARMAKOLOGI

Absorption

Etionamid absorberas i princip fullständigt efter oral administrering och utsätts inte för någon märkbar första passage-metabolism. Etionamidtabletter kan administreras utan hänsyn till tidpunkten för måltiderna.

De farmakokinetiska parametrarna för etionamid efter oral enkeldosadministrering av 250 mg Trecator filmdragerade tabletter under fastande till 40 friska vuxna frivilliga ges i Tabell 1.

Trecator tabletter har omformulerats från en sockerdragerad tablett till en filmdragerad tablett. Cmax för de filmdragerade tabletterna (2,16 μg/ml) var signifikant högre än för sockerdragerade tabletter (1,48 μg/ml) (se DOSERING OCH ADMINISTRERING ).

Distribution

Etionamid distribueras snabbt och brett i kroppsvävnader och vätskor efter administrering av en sockerdragerad tablett, med koncentrationer i plasma och olika organ ungefär lika. Signifikanta koncentrationer finns också i cerebrospinalvätska efter administrering av en sockerdragerad tablett. Distribution av etionamid till samma kroppsvävnader och vätskor, inklusive cerebrospinalvätska efter administrering av den filmdragerade tabletten, har inte studerats, men förväntas inte skilja sig signifikant från den för den sockerdragerade tabletten. Läkemedlet är till cirka 30 % bundet till proteiner. Den genomsnittliga (SD) skenbara orala distributionsvolymen som observerades hos 40 friska frivilliga efter en 250 mg oral dos av filmdragerade tabletter var 93,5 (19,2) L.

Ämnesomsättning

Etionamid metaboliseras i stor utsträckning till aktiva och inaktiva metaboliter. Metabolism antas ske i levern och hittills har 6 metaboliter isolerats: 2-etylisonikotinamid, karbonyldihydropyridin, tiokarbonyldihydropyridin, S-oxokarbamoyldihydropyridin, 2-etyltioiso-nikotinamid och etionamidsulfoxid. Sulfoxidmetaboliten har visats ha antimikrobiell aktivitet mot Mycobacterium tuberculosis.

Eliminering

Den genomsnittliga halveringstiden (SD) som observerades hos 40 friska frivilliga efter en 250 mg oral dos av filmdragerade tabletter var 1,92 (0,27) timmar. Mindre än 1 % av den orala dosen utsöndras som etionamid i urinen.

Handlingsmekanism

Etionamid kan vara bakteriostatisk eller bakteriedödande i verkan, beroende på koncentrationen av läkemedlet som uppnås vid infektionsstället och känsligheten hos den infekterande organismen. Den exakta verkningsmekanismen för etionamid har inte klarlagts helt, men läkemedlet verkar hämma peptidsyntesen i mottagliga organismer.

Mikrobiologi

In vitro-aktivitet

Etionamid uppvisar bakteriostatisk aktivitet mot extracellulära och intracellulära Mycobacterium tuberculosis-organismer. Utvecklingen av etionamidresistenta M. tuberculosis-isolat kan erhållas genom upprepad subkultur i flytande eller på fasta medier som innehåller ökande koncentrationer av etionamid. Flerläkemedelsresistenta stammar av M. tuberculosis kan ha förvärvat resistens mot både isoniazid och etionamid. Men majoriteten av M. tuberculosisisolat som är resistenta mot den ena är vanligtvis mottagliga för den andra. Det finns inga bevis för korsresistens mellan etionamid och para-aminosalicylsyra (PAS), streptomycin eller cykloserin. Begränsade data tyder dock på att korsresistens kan finnas mellan etionamid och tiosemikarbazoner (dvs tiacetazon) samt isoniazid.

In vivo-aktivitet

Ethionamid administrerad oralt minskade initialt antalet odlingsbara Mycobacterium tuberculosis-organismer från lungorna hos H37Rv-infekterade möss. Läkemedelsresistens utvecklades med fortsatt etionamidmonoterapi, men inträffade inte när möss fick etionamid i kombination med streptomycin eller isoniazid.

Känslighetstestning

För specifik information om tolkningskriterier för känslighetstest och tillhörande testmetoder och kvalitetskontrollstandarder som erkänns av FDA för detta läkemedel, se: https://www.fda.gov/STIC.

PATIENTINFORMATION

Patienter bör rådas att rådfråga sin läkare om dimsyn eller synförlust, med eller utan ögonsmärta, uppstår under behandlingen.

Överdrivet intag av etanol bör undvikas eftersom en psykotisk reaktion har rapporterats.

Patienter bör informeras om att antibakteriella läkemedel inklusive Trecator endast bör användas för att behandla bakterieinfektioner. De behandlar inte virusinfektioner (t.ex. förkylning). När Trecator ordineras för att behandla en bakteriell infektion, bör patienterna informeras om att även om det är vanligt att må bättre tidigt under behandlingen, bör läkemedlet tas exakt enligt anvisningarna. Att hoppa över doser eller inte fullfölja hela behandlingsförloppet kan (1) minska effektiviteten av den omedelbara behandlingen och (2) öka sannolikheten för att bakterier kommer att utveckla resistens och inte kommer att kunna behandlas med Trecator eller andra antibakteriella läkemedel i framtiden.